andas andas
Ibland tänker man bara tillbaka på sin barndom, då livet ansågs vara så lätt. Man behövde inte tänka så mycket helt enkelt.
Att kunna leka hela dagarna, och sen äta mat när mamma ropade att den var klar, och så kasta man i sig det, och den sprang man ut igen. Och om man nångång föll skulle någon vara där och hjälpa en upp igen, trösta dig tills tårarna slutade rinna och plåstra om dina sår. Man visste att det skulle komma någon och trösta om en när det kändes svårt.
Att längta till sin födelsedag som om det var den bästa dagen på året, att räkna ner dom sista dagarna, ligga sömnlös hela natten och bara vänta, och när dagen väl kom skulle man slita upp alla paketen med en gång och bara känna sig så lycklig för att det var ens födelsedag. Dock när dagen var slut, och man satt där med sina paket började man redan längta till nästa födelsedag och vad man skulle önska sig då. Var det inte lätt?
Att kunna leka hela dagarna, och sen äta mat när mamma ropade att den var klar, och så kasta man i sig det, och den sprang man ut igen. Och om man nångång föll skulle någon vara där och hjälpa en upp igen, trösta dig tills tårarna slutade rinna och plåstra om dina sår. Man visste att det skulle komma någon och trösta om en när det kändes svårt.
Att längta till sin födelsedag som om det var den bästa dagen på året, att räkna ner dom sista dagarna, ligga sömnlös hela natten och bara vänta, och när dagen väl kom skulle man slita upp alla paketen med en gång och bara känna sig så lycklig för att det var ens födelsedag. Dock när dagen var slut, och man satt där med sina paket började man redan längta till nästa födelsedag och vad man skulle önska sig då. Var det inte lätt?
Kommentarer
Trackback