Dagboken är dåtidens internetblogg
Kära dabok..
Alla har ju skrivit dagbok. Det vet vi! Även om man minns eller inte så har vi gjort det. På lunarstorm, i tankarna och i en dagboksåklart! Jag minns att jag har haft två seriösa dagböcker. Om innehållet är lika seriöst som aktiviteten, det är dock frågan. Vilket som, förr eller senare så är det fan dags att man tar fram den. Jag har inte vågat. Jag har vetat vart den legat, men inte funnit nöje i att läsa den.
Idag tog jag fram henne. Henne? Hade hon ett namn. Ja, tydligen. På innersidan av pärmen stod det doris. Samma namn som jag gav min cykel, som förövrigt har gått sönder. Varför döper man en cykel? Varför döper man en dagbok? Det säger ganska mycket om sig själv genom att läsa den. Jag ler, och ler men fick också en klump i magen från vissa "inlägg". Dagboken är dåtidens internetblogg. Börjar en sida med datum och rubrik. Förföljer sedan med tankar, hopp, kärlek, sorg, ordvitsar, låttips och berättelser. Varför berättar man om hur dagen vart? Om vad den personen just sa? Det är ju meningen att ingen annan, förutom en själv, ska läsa sin dagbok, eller?
Jag vet att jag alltid älskat att skriva, och det ser jag tydligt nu, när jag lyckats fyllt 2 dagböcker, dock under en lång peroid av flera flera år. Men, det är bra kvalitet! Det förvånar mig själv hur jag tänkte och tyckte förrut. Vilka misstag jag gjort och hur jag löst dom. När jag blickar tillbaka så är jag fan stolt över mig själv.
Tänkte tillägna min blogg ett "urklipp" från min dagbok som jag skrev den 12 oktober, 2006. Ja, jag var 16 år och skulle fylla 17, men trots min höga ålder så dagbokade jag.
"Den som känner sorg känner också kärlek, eller? Alltså måste den som känner kärlek också känna sorg. Så, om jag nu undviker kärleken i framtiden, så borde jag slippa sorgen? Frågan är om det verkligen är värt det. Är kärleken värd sorgen? Jag vet faktiskt inte.. just nu har jag inga svar. Kanske inom en snar framtid att jag kan tycka det. Hoppas"
Såhär i efterhand så är det värt. Se och lär, ja lärde mig av mina misstag. Jag är fan stolt över min dagbok. Från första inlägget "Idag var jag på disco. Anton fråga hur många procent jag hade på honom. Jag svarade 5,6" till alla djupa tankar, så är det fan riktigt kul att följa mitt eget liv i ett nötskal.
Dethär får bli dagens blogginlägg. Riktigt djupt. Riktigt mycket poetism. Riktigt mycket jag?
"Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville"
Sara "sarizzle" Cederborg
Alla har ju skrivit dagbok. Det vet vi! Även om man minns eller inte så har vi gjort det. På lunarstorm, i tankarna och i en dagboksåklart! Jag minns att jag har haft två seriösa dagböcker. Om innehållet är lika seriöst som aktiviteten, det är dock frågan. Vilket som, förr eller senare så är det fan dags att man tar fram den. Jag har inte vågat. Jag har vetat vart den legat, men inte funnit nöje i att läsa den.
Idag tog jag fram henne. Henne? Hade hon ett namn. Ja, tydligen. På innersidan av pärmen stod det doris. Samma namn som jag gav min cykel, som förövrigt har gått sönder. Varför döper man en cykel? Varför döper man en dagbok? Det säger ganska mycket om sig själv genom att läsa den. Jag ler, och ler men fick också en klump i magen från vissa "inlägg". Dagboken är dåtidens internetblogg. Börjar en sida med datum och rubrik. Förföljer sedan med tankar, hopp, kärlek, sorg, ordvitsar, låttips och berättelser. Varför berättar man om hur dagen vart? Om vad den personen just sa? Det är ju meningen att ingen annan, förutom en själv, ska läsa sin dagbok, eller?
Jag vet att jag alltid älskat att skriva, och det ser jag tydligt nu, när jag lyckats fyllt 2 dagböcker, dock under en lång peroid av flera flera år. Men, det är bra kvalitet! Det förvånar mig själv hur jag tänkte och tyckte förrut. Vilka misstag jag gjort och hur jag löst dom. När jag blickar tillbaka så är jag fan stolt över mig själv.
Tänkte tillägna min blogg ett "urklipp" från min dagbok som jag skrev den 12 oktober, 2006. Ja, jag var 16 år och skulle fylla 17, men trots min höga ålder så dagbokade jag.
"Den som känner sorg känner också kärlek, eller? Alltså måste den som känner kärlek också känna sorg. Så, om jag nu undviker kärleken i framtiden, så borde jag slippa sorgen? Frågan är om det verkligen är värt det. Är kärleken värd sorgen? Jag vet faktiskt inte.. just nu har jag inga svar. Kanske inom en snar framtid att jag kan tycka det. Hoppas"
Såhär i efterhand så är det värt. Se och lär, ja lärde mig av mina misstag. Jag är fan stolt över min dagbok. Från första inlägget "Idag var jag på disco. Anton fråga hur många procent jag hade på honom. Jag svarade 5,6" till alla djupa tankar, så är det fan riktigt kul att följa mitt eget liv i ett nötskal.
Dethär får bli dagens blogginlägg. Riktigt djupt. Riktigt mycket poetism. Riktigt mycket jag?
"Jag vill mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville"
Sara "sarizzle" Cederborg
Kommentarer
Trackback