Hjärnan vet men hjärtat vill inte förstå

Ganska konstigt hur vi människor egentligen funkar. Det är inte ens någon idé att jag börjar spekulera kring det. Mitt humör är upp och ner hela tiden, men jag visar det inte. Samma gamla sara på utsidan. Inuti.. helt förkrossad. Nej nej nej! Det är jag inte.. men det är inte som det ska heller. Jag vet inte vart jag har mig själv längre bara.

"Det är dags att du börjar ta tag i ditt liv" säger min bror, som knappt börjat levt än. Vad ser han som inte jag ser?

Idag kan jag stolt komma hem och säga att jag har haft roligt och mått bra. "Jag är stolt över dig sara" fick jag höra från niklas. Jag var den enda som lyckades hålla mig i nyktert tillstånd nere på power meet. Och så skönt det är nu? Herregud vad ja uppskattar denna tid.
   Nu låter jag som en alkolist som nyss insett tiden som nykterist. Så farligt är det inte, men jag måste medge att jag inte haft kontrollen över mig själv de senaste gångerna. Skämmigt? jag vet. Men misstag görs för att man ska lära sig. Och jag har lärt!

Hoppas sophie och johanna mår bra imorgon. Och alla som läser! Sköt om er, och gör misstag! Ni lär er bara. Det är en del av att ta tag i era liv. Som en läkningsprocess..

oj, nu vet jag knappt själv vad jag prata om. Nåväl! Kände att klockan inte blev allt försent när jag kom hem så blev ett inlägg här och nu ska jag gå och sussa.

Hjärnan vet men hjärtat vill inte förstå. En läkningsprocess helt enkelt.. men vart är du? jag är ju här och väntar på dig.

"80-talet vart tog du vägen?"
Sara "sarizzle" Cederborg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback