lust of the libertines

För plötsligt fanns han där igen, och jag förstod nog inte då att det kunde ta slut lika fort som det börjat. Eller kan det inte det? Hm, man kan tycka att jag borde ha varit bättre förberedd, med tanke på att vi visste ju båda två att det bara handlade om dagar, eller några veckor, men jag antar att det bara är så att vissa saker vägrar man inse. "Fattar du inte, idot. Allt har ett slut" men det var så vackert då, just dedär att allt har ett slut, det kan jag bara inte få in i skallen.

När du vinkade med din cigaretthand, kom nära mig, slog ut dina armar som var otroligt varma och jag blev alldeles stilla där och allting blev så självklart, precis dom du och jag. När jag drog efter andan. högt. det var din doft, doften som jag plötsligt mindes så stark och det var då min röst svek mig. jag jävligt hes nu, men det är väl bara för att jag är förkyld. Och jag visste inte vad självklarhet var och vet fortfarande kanske inte det, men har vetat att det är någonsans däremellan, typ du&jag.